Jag är riktigt chockad över hur rabiat och ointellektuell debatten blir kring den kristna barnmorskan som vill testa juridiskt var gränsen för samhetsfrihet går. Det borde ligga i alla sanna demokraters och bildade människors intresse att svåra intressekonflikter i samhället hanteras genom ett etablerat och oberoende juridiskt system. Ändå skriks det i sociala medier för full hals att den här barnmorskan ska veta hut och sluta jobba, att det minsann ska inte finnas osynliga kompisar på jobbet, och att arbetsgivaren har absolut rätt att styra och ställa med hennes arbetskraft.
När blev vi så obildade?
Religionsfrihet
är frihet från tro och frihet att tro. Även om barnsmorskan i Jönköping har religionen - kristendomen - som grund så handlar den här frågan främst juridik. Mänskliga rättigheter är idag genom
EU:s grundfördrag en del av vår GRUNDLAG vilket är alltid starkare än
andra lagar, t ex arbetsmiljölagar. Därför heter det grundlag (eller
Constitution i många länder). EU brukar kräva att medlemsländer har en
konstitutionsdomstol (det EU kommission bråkar nu om med t ex Polen) - Sverige är
en av de få länder som INTE har en sådan domstol - där man alltså
tittar på hur landets "vanliga" lagar korrelerar med grundlagen. Ni vet
säkert från massor av amerikanska filmer hur man testat detta på olika
sätt i fråga om yttrandefrihet och rasism, som är frågor som
konstitutionen styr där.
Hos oss är religionsfriheten - oavsett hur
provocerade ni blir av det - en del av grundlagen och därför bör saker
som ingår i den rent praktiskt - t ex samvetsfrihet - testas mot
andra lagar. Var går gränsen? Det gagnar väl alla att få det klargjort? Gäller det i samband med abort? Eller
för en flygofficerare som flyger JAS (som någon raljerar över). Det enda
sättet för ett civiliserat demokratiskt samhälle att testa sina gränser
är att göra en juridisk process av det - hos oss blir det tingsrätten,
sedan olika övre juridiska instanser såsom Arbetsdomstolen, som nu tagit upp fallet, och slutligen, möjligen högsta domstolen, och när man gått
igenom hela landets process, bör det landa på Europarådets
mänskligarättighetsdomstol i Strasbourg där man hanterar fall mellan
individer / minoriteter och stater. Just nu pågår ju ett fall med samer
mot svenska staten där. Det tar säkert sju år för hela processen.
Att detta ska göras bör vara självklart för alla
er demokrater som snackar om frihet. Särskilt beklämmande tycker jag att problemet blir när religionsargumentet används i andra sammanhang, t ex när DO nyligen stämde #Trollhättans kommun, där man fick betala skadestånd för att man tvingat en muslim skaka hand med en kvinna. Det var ett klockrent fall under religionsfriheten. Där var det fråga om islam. Inte sådär jättemånga utöver Humanisterna som reagerat, faktiskt.
Det är principiellt inte någon skillnad mellan fallen där man vägrar skaka hand eller utföra aborter på grund av sin tro och samvetsfrihet. Därför är det mycket viktigt att den här frågan belyses juridiskt, eftersom just nu landar domstolar i diametralt motsatta hållningar, hejar på muslimen men fördömer den kristna. Därför är fallet viktigt.
När det gäller aborter, så är det mesta dels kvinnor som utför dem. Jag har tre barn och ett barnbarn, och aldrig sett en manlig barnmorska. Därmed är det också ett kvinnoperspektiv på uförandet av abort. Dessutom är den som ska ha aborten också en kvinna. Så utifrån kvinnoperspektivet är denna rättsprocess mycket viktig.
En annan viktig aspekt i frågan är att precis som Socialstyrelsen har påpekat, är att Sverige har högre gräns för abort (22 veckor) än de flesta västländer har, samtidigt som vi idag räddar foster på 22 veckor till liv. Utifrån samhällsperspektivet är det väldigt märkligt att man på samma sjukhus kan lägga miljoner på att rädda prenatala barn i en förlossningssal och i ett annat rum abortera levande foster av samma ålder. Den som inte ser en existentiell och filosofisk konflikt här är blind. Dessutom bör man även beakta i sammanhanget att i samband med att aborter började lobbas hårt ströp man i princip möjligheterna att adoptera bort svenska barn. Jag är rätt säker på att du har aldrig hört att någon efter 1985 har adopterat ett svenskt nyfött barn. Eller? Någonstans på 70-talet gjordes alltså av de sociala ingenjörer en slutsats om att det är bättre att döda ofödda barn än låta dem födas och få adoptionsföräldrar. Denna trend lever än idag. Min dotter (idag 28 år) var rätt chockad när hon besökte ungdomsmottagningen i Jakobsberg på 2000 -talet som tonåring och fick höra där att det är alltid bäst att göra abort om man blir gravid. Och att inte berätta för föräldrarna! Jag har hört för mig och detta är tydligen ganska vanliga råd till våra tonåringar än idag.
Abort har varit en signalfråga för svensk feminism sedan man vände Sverige från förbudslandet till det öppna abortlandet. Man gick aldrig så långt som i kommunistiska länder, där man använde abort som preventivmedel. Inte ovanligt att ryska kvinnor gjorde 5-10 aborter inom några års tid. Kroppen mådde inte bra, för att inte ens nämna knoppen! Men det är så även bland kvinnor i Sverige - abort är inte en liten grej, den kommer ikapp. Man börjar fundera över barnet - vem hade det varit, när hade det gått ur skolan, tagit studenten.
I mina ögon är det en extrem och perverterad form av kvinnoförtryck att försöka pressa alla kvinnor att tycka att det är no big deal att göra en abort, och att alla ska göra det i tid och otid - och inte prata om det. Om det nu är så simpelt, så bör väl fler kvinnor gå ut och twittra att "hej, jag är sjukskriven, för jag gjorde en abort, blev lite dumt här med planeringen..." Eller?
Låt barnmorskan ha sin rätt i en rättstat och försvara det. Det är väl ändå en rättsstat vi bor i?
